Än idag används ofta begreppen ”starka” och ”svaga” elever, även av lärare som själva är kritiska mot den typen av uppdelning. Det konstaterar forskaren och läraren Therese Friberg som undersökt språkbruket.
– Begreppen har en tendens att smyga sig in eftersom de är så djupt rotade.
Påhl Ruin i Grundskolläraren 250828
Min reflektion: Redan i början av 1900-talet diskuterades var så kallade svagbegåvade elever skulle placeras och diverse benämningar på elever som avviker från idealnormen har florerat genom tiderna, den ena benämningen värre än den andra sett till en modern kontext i alla fall…
Ordet ”svag” är ett exempel på ett ord som kvarstår i språket kring elever, men vars nyanser och konnotationer skiftar beroende på sammanhang och över tid. Problemet, som artikeln belyser, är att det blir ett beskrivande medelvärde som tillskrivs eleven istället för att man på riktigt tar reda på var i mötet med lärsituationen svårigheten faktiskt ligger. Att beskriva vissa elever lite vagt som resurskrävande, ”svaga”, innebär en risk att man ger dessa elever skulden för att resurser inte alltid räcker till för alla elever, att man riskerar att skuldbelägga vissa elever för andra elever misslyckanden, att vi fokuserar för mycket av våra resurser på ”svaga” elever helt enkelt.
Att kalla elever i svårigheter för svaga elever är att gena. Det säger mycket lite om hur behoven av stöd ser ut och det finns en risk att grupper ställs mot varandra på ett sätt som ofta blir missvisande. Det finns även en risk att elever exkluderas på grund av en vag etikett istället för att analysen görs på de nivåer som den behöver göras. Om det handlar om tillkortakommande av resurser så är det huvudmannens ansvar, inte ”de svaga” elevernas fel. Vi behöver lyfta blicken och istället för att leta ursäkter behöver vi leta lösningar, och framför allt behöver vi tänka på hur vi klassificerar våra elever och vilka etiketter vi sätter på dem, för även om vi inte säger det direkt till dem så vet de, och det kan vara tungt att bära och ge djupa spår. Behöver extra stöttning i matte visar att det är ett temporärt problem medan är ”svag” i matte blir lite uppgivet och något för eleven att bära med sig. Kanske inte en jätteintressant artikel isig, men en viktig påminnelse i att tänka på hur man beskriver eleverna.
